GOD JUL kära ni. Hoppas gårdagen var fin, perfekt eller helt ok! Jag vill bara visa er en av Britas julklappar. Som är resultatet av det bästa jag vet: improviserat skapande/ta vad du har och gör något.
I fredags när Mattias gick och la sig bestämde jag mig för att komplettera en av presenterna lite. Brita skulle få en skruvdragare i minsta modell. Hon är besatt av verktyg och så fort jag bygger något är hon där och provar allt och frågar tusen frågor. Hon har en liten duploskiffnyckel som hon ständigt bär runt på för att kunna fixa allt som kommer i hennes väg.
Så för att hon skulle kunna använda skruvdragaren själv och inte behöva vänta på nästa projekt ville jag göra något som hon kunde skruva i. Och här börjar det fina med den här sortens görande. Jag gick ner i källaren och kollade vad som fanns.
Jag hittade två lika stora mdf bitar, som blev över när jag byggde socklarna till de här hyllorna i förra lägenheten. Det fick bli grunden. Sen ville jag att hon skulle kunna bära med sig den, eftersom det är ett annat intresse. Bära på saker. Först funderade jag på små öglor med ett snöre i men när jag letade efter någon att fästa i öglorna hittade jag istället detta band. Ett band som varit snöre på ett paket, som jag inte kunnat slänga. Dessutom kunde jag fästa det runt hela formen och dölja skarven mellan mdf:erna. På ovansidan spacklade jag med snickerispackel eftersom skarven blev synlig vid handtaget. (Frågade mig om en treåring skulle bry sig om skarv eller ej men kom fram till att jag fick göra det för att jag tyckte det var kul) Sen målade jag allt med en överbliven färgslatt, vald efter kulör på bandet.
När jag förborrat alla hålen i mdf:en borrade jag hål med samma avstånd i en plywoodlist. Listen hade blivit över när jag skulle sätta upp en tavla tidigare i höst och hade av en slump perfekta mått för storleken på hålmönstret. Det går alltså att skruva fast bredvid varandra utan att de tar i varandra.
Skruv, bits och träbitarna la jag i en liten låda som jag hade över. Som blev lite finare med tejpbitar från Linnéa Puranen.
Så i den här skruvplattan kommer hon nu kunna skruva i och ur, göra mönster och flytta runt i oändlighet. När hon öppnade paketet skrek hon rakt ut ’det här är det bästa någonsin’ och det var det första hon pratade om imorse. Något som, utöver skruvdragaren, kostade mig 0 kronor och som dessutom gjorde flera oanvändbara saker från källaren användbara. Något som blev av det som fanns och som med största sannolikhet inte hade blivit i närheten så bra eller lustfyllt om jag planerat i förväg och åkt för att handla. Jag säger som min pappa alltid säger: det vill gärna bli bra.
Puss!
Ps, i mina stories premiärskruvar hon
