Alltså lyssna på den här rösten och den här. Så likt. Kan de var släkt? Kanske far och son?
Edit: Den äldre herren är från byggfällan, om ni inte känner igen honom.
Och det är såklart rösten jag tänker på!
Kategori: Övrigt
Photo Booth
Photo booth är en bra komihåglapp till sig själv 
När tanken kommer till en så tar man en bild
Sen kan man bläddra i sitt lilla arkiv 
Och komma ihåg detaljer från alla möjliga tillfällen. Om man var glad/trött/brun eller dubbelNu nu nu nu nu nu nu
Jag vet att jag nyss njöt av nyfallen snö men nu behöver jag våren. Gärna nu.
Dessutom står de här och väntar på min skohylla. Vi väntar tillsammans.+ vs –
– Mattias har åkt tillbaka till skåne
– Jag glömde ta kameran, alltså kameralös (!)
– Jag är inte frisk
+ Två bortglömda semlor i mitt kylskåp
3-1
Sånt man pratar om..
När jag säger att jag borde köpa en vetekudde, men att det inte finns några fina, brukar Mattias säga att han kan sy en till mig. Okej svarar jag och sen pratar vi om något annat. Så har det varit ett tag. Men så i julas fick jag ett halvmjukt paket av tomten. Rosentyget och spetsen hade han hittat på loppis. Jag blev alldeles rörd. Jag kan se honom sitta framför symaskinen och fixa, fint!
Fynd
Jag hittade en fin klänning i Karlskrona. Så nu väntar jag på solen, bruna armar, bruna ben och en inbjudan till något riktigt festligt..
Den kostade 75 kr.
Lugnt&långsamt
Jag ligger hemma och är sjuk och allt går i ett väldigt lungt&långsamt tempo. Jag underhåller mig med hemnet, pinterest, penna och papper och förflyttar mig mellan fåtöljen och sängen. Nu ska jag kolla på big bang theory och dricka vatten så att jag blir pigg och kry! För i ärlighetens namn har jag inte alls lust med detta
Ps. Jag har gått över till att använda flickr för att publicera mina bilder ▲ hej hej
Karlskrona
Jag har varit på en liten tur till Karlskrona sedan i måndags. Mycket trevligt liten stad. Vi skulle kolla på tre områden som vi får välja mellan att jobba med under några veckor framöver. Sen gick vi på museum och fick lära oss mer om stadens historia. Det fanns massvis av båtmodeller, in i minsta detalj. Jag gick mest runt och kunde inte få bort det här klippet ur mitt huvud. ”vad jag skulle vilja göra med regalskeppet vasa…”En på hundra miljoner?
Funderingar
Ni vet när man går förbi någon som precis tar ett kort. Eller när man ser någon som tar kort och märker att man är i bakgrunden. Kanske framför Eiffeltornet eller i sin hemstad? Jag brukar tänka på hur många kort man är med på som man aldrig har sett, kanske i någons fotoalbum. När man bläddrar igenom sina egna album finns det ändå sköna situationer fångade i bakgrunden som man kan skratta åt. Tänk om någon sitter och skrattar åt mig borta i kina liksom? ..Eller tänk om man skulle lära känna någon och sen hitta personen i sitt fotoalbum. Det hade varit något!