Kan du bevara en hemlighet?

Det är så mysigt att bläddra igenom mina gamla dagböcker. Det här är mina äldsta böcker. De är fulla med historier om elaka lärare, grodyngel och intressanta pojkar.
En del dagböcker har fina lås och luktar gott och andra har jag fått fylla ut med extra blad för att få plats med alla tankar.
Men alla böcker är inte fulla av ord. Men det är hemligt.
0

4 kommentarer

  1. OJ, så många dagböcker du har! Mina tidigare böcker, från då jag var under 15 år, har jag slängt för att jag var rädd att någon skulle läsa dem(ångrar mig stark idag…) Så himla kul att kunna läsa igenom sådär mååånga!!

    En fråga: Hur/var har du förvarat de för att andra inte ska komma åt dem? Eller är de inte ”hemliga”? Får din kille läsa, eller hur gör du?

  2. Åh, ja det är ju sånt man kan ångra nu, men som känns så självklart då. Min mamma kom på min mormor att elda upp alla sina dagböcker när hon var sådär 75 år, också synd!

    Jag förvarar dem längst in i min gadrob, bland massa annat så det är ganska lugnt. Tror inte någon i min familj skulle kunna med att läsa i dom, jag skulle bli så arg :) Och nej, Mattias får inte läsa. Men ibland har jag haft lite högläsning ur böcker från när jag var typ 12, när jag själv läser igenom och hittar något roligt. Det är väldigt mysigt. Man kommer ihåg situationer så väl när man får det berättat av sig själv från då.

  3. Jag skrev också dagbok varje dag fram tills jag var 17, men när jag blev tillsammans med min pojkvän slängde jag varenda en, det är det jag ångrar mest av allt i livet! På riktigt alltså.

  4. Erika: Åh fy vad synd! Men som sagt, verkade säkert som ett klokt beslut då.. :) Jag började skriva mindre när jag träffade Mattias, man pratade liksom om dagen på kvällen hur man hade haft det och så, det blev nästan för mycket upprepning att skriva det igen.. Lite synd

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *