Om jag fick välja någon eller några som jag fick lära känna idag så skulle det vara mina mor- och far föräldrar. Jag är ganska mycket yngre än mina syskon och det gjorde att både farmor, farfar och morfar redan hade gått bort när jag föddes. Mormor gick bort när jag var 13. Jag kan tänka på det när jag hör mina vänner, som fortfarande kan prata med sin mormor eller farfar, att jag vet så lite om mina. Vilka var de? Och hur såg de ut? Hur rörde de sig och vad gillade de? Såklart har jag sett på bilder och hört historier, men jag känner dem inte. Alla historier jag hör har redan gått genom någon annans filter, jag har inte fått se och uppfatta situationer själv. Jag undrar hur det skulle vara att sitta bredvid farmor på bussen en dag, eller åka till morfar och klappa korna. Det vardagliga. Och sen skulle jag vilja se mig själv i dem, vad i mig som kommer från dem, att vi kanske är ganska lika. Det är mormor och morfars bröllopsfoto
Två av dem jag saknar
Resten av kalendern hittar du här
0
Du skriver så fint. Det gör ont i mig att läsa och jag skulle vilja ge lite av min mormor och morfar till dig. (Min farmor och farfar lever inte längre, men jag hann lära känna dem.) Kram.
Förstår vad du menar! Min farfar dog året innan jag föddes. vet inte ens hur han ser ut. har inget kort, och har ingen anning om vem han var…
åh. min mormor och farfar hade gått bort när jag föddes med. min farmor när jag var kanske åtta och min morfar bor i polen och honom har jag ingen kontakt med. lite sorgligt.
Vad fint och sorgligt. Kram
Har tänkt precis samma sak så himlans många gånger, alla mina mor och farföräldrar dog innan jag fyllt tio så jag känner verkligen igen vad du pratar om.
Tycker det är så himlans sorgligt, jag vill absolut ha barn tidigt så de slipper känna samma saknad.
väldigt fint. och vilken vacker bild av dem.