Utan namn

hejregina 30 veckor gravid

Det här inlägget har legat i min utbox i en evighet. Det är så väldigt fint men samtidigt så läskigt att skriva om. Jag och Mattias har haft några himla månader bakom oss alltså. Och egentligen tror jag det är först i efterhand som vi har förstått hur jobbigt det har varit. I början var jag väldigt fokuserad på att fortsätta vardagen så att allt skulle bli som vanligt igen. När gravidhormonerna sjönk i kroppen fick jag tillbaka energin och kände mig mer som mig själv. Och att orka göra något istället för att bara ligga och tänka kändes väldigt skönt. Så jag jobbade mycket, möblerade om, bar tungt och koncentrerade mig på att inte fundera

Efter 13 veckor av blodprov hos kvinnokliniken kom provsvaren. Vi fick veta att det varit en partiell mola och vi blev rekomenderade att vänta 12 månader innan vi försökte bli gravida igen. 12 månader som vi hade börjat räkna redan från opperationen blev till 12 nya och totalt 15. Jag hade googlat ganska mycket och gick dessutom dit med förhoppning om att det istället skulle handla om 3 eller 6 månader nu när allt såg bra ut. Istället skulle det dröja ännu längre innan vi ens fick börja hoppas. Vi hade bestämt oss från början att det inte fick bli ett år av väntan och skrivit listor över roliga saker vi ville hinna med som hade varit svårare om vi varit tre. Ändå blev jag helt låg

Februari kom och datumet för när vi var beräknade närmade sig och eftersom två av mina syskon och fyra av våra vänner skulle få barn ungefär samtidigt var det svårt att tänka på annat. När vi precis började förstå vad vi varit med om var det redan längesedan för alla andra. Och mitt i deppet började jag må konstigt på ett annat sätt. Jag svimmade i duschen och kände inte igen mig själv. Ändå tog det lång tid innan vi förstod. Det var så långt bort i tanken. När jag några veckor senare fick ett plus på stickan satt jag bara och grät. Jag var helt övertygad över att vi skulle behöva gå igenom samma sak igen, vänta ännu längre och förklara för alla en gång till

Vi ringde till kvinnokliniken och blev inbokade för ett tidigt ultraljud. Och fast jag var inställd på att läggas in samma kväll och inte vågade hoppas ens lite konstaterade läkarna snabbt att allt såg normalt ut. De började peka ut kroppsdelarna på skärmen och sa att risken för en ny mola nu var förbi. Jag kunde inte riktigt ta in och gick därifrån helt stel. Sen följde många långa oroliga veckor. Vi höll det för oss själva och det tog lång tid innan vi vågade hoppas

Nu har det gått en hel vår och nästan en hel sommar och allt ser fortfarande bra ut. Fast vi precis passerat vecka 30 känns det som det är först nu som det börjar sjunka in. Och det är så väldigt fint/förväntansfullt/spännande/nervöst. Att det faktiskt bor någon där inne som vi förhoppningsvis kommer få träffa om någon månad. För det längtar vi efter så himla himla mycket <3

0

35 kommentarer

  1. Åh jag blir alldeles tårögd och rörd, gudomligt fint att läsa!! Jag läste om vad som hände er förra hösten och tyckte att livet var bra orättvist…, att jag sedan blev gravid fick mig att tänka på hur kantigt och oberäkneligt livet är. Och många dagar har jag funderat över när ni ska få chansen igen och hoppats såå mycket för er skull. Och nu har jag varit gravid i 32 veckor och du i 30, det känns himmelskt och helt fantastiskt fint!! Ett litet grattis täcker inte all den lycka jag känner för er just nu ♡ lev väl fina du och våga njut, varje upplevelse är en helt ny!

  2. Men åh. Blir så glad över att få läsa detta!! Tänkt på er emellanåt.. Stort grattis och lycka till nu framöver! Kram!

  3. Varmaste lyckönskningar till er!
    Väldigt fin magen & vacker klänning dessutom :)
    Äntligen er tur & det kommer att bli så bra, det har jag på känn. Lyckost den lilla ungen, kommer ju få både goa föräldrar & mysigaste barnrummet.

  4. Vad fint! Följde din blogg när du skrev ditt sorgliga inlägg på ämnet sist och blev så himla glad nu när jag läste det här. Grattis till er!

  5. Åh så underbart att höra! Jag är själv gravid i vecka 18, efter 2 års väntan, tårar, provrör och längtan, så jag vet lite hur det känns med motgångar på området <3 Grattis!!

  6. så glad jag blir för er skull! önskar er lycka till! sitter själv gravid i vecka 33. verkligt och overkligt på samma gång.

  7. Åh vad glad jag blev när jag läste detta!!! STORT grattis till er båda. Det kommer att bli fantastiskt. Och så himla bra kämpat under den här tiden. Stor kram!

  8. Sitter tårögd på tunnelbanan när jag läser det här. Jag känner inte er men blir så himla glad för er skull. Lycka till!

  9. Jag började läsa din blogg kort före ditt inlägg om att du inte var gravid. Fick bita mig i läppen då för att inte börja storgråta där och då (för det var en plats där det inte kändes bra för mig att göra det). Men den här gången sitter jag hemma och läser det här och därför kan jag utan problem göra det med stora glädjetårar i ögonen. Fy sjutton så fint och vad glad jag är för er skull! Jag håller tummar och tår för att de sista veckorna går som en dans. Lycka till! <3

    http://splendiferouslytiggerific.wordpress.com

  10. Blev så glad när jag läste detta att jag inte vet vad jag ska skriva! Har tänkt på er så mycket! Lycka till med allt! Stort grattis!! ❤❤

  11. <3<3<3 åh blev så himla glad av att läsa detta! har haft en känsla ändå sedan vi sågs på designpriset, hurra! 2015 är bästa bebisåret!

  12. Åh alltså, jag har missat allt det här. Vilken jävla resa! Kan ej förstå all smärta, förvirring, sorg och sen förvåning, förvirring, oro och lycka men du skriver detta så bra så det känns som att jag får ta del av ett par procent i alla fall. Önskar er all lycka till nu!!

    http://aliciasivert.blogspot.se/

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *