fujifilm X-T2 med mera

Hanna och Josefin har åkt hem och Mattias föräldrar och bror + flickvän har anlänt. Och idag åker jag och Mattias vidare mot Jönköping på spontansemster. Vi vet var vi sover i natt men sen får vi se vilka som är hemma och vilka som hinner ses. Gillar när det är spontant. Och gillar inte att gå efter schema när det äntligen är möjligt att vara utan. Vi har haft det så oförskämt bra här och stängt av oss från omvärlden såpass att jag glömmer telefonen hemma när vi lämnar huset. Vilket är skönt men också lite synd för jag gillar att bläddra tillbaka bland mina 15sekunders klipp av hur livet har sett ut det senaste. Det är bara glimtar och ofta det fina som kommer med. När det gäller mitt eget har jag ingenting emot det. Det är det jag vill minnas.

Igår gick vi ut en stund i kvällsljuset och jag passade på att prova Oscars kamera. En Fujifilm X-T2 som alltså inte har några speglar. Det är tydligen det nya. Han älskar den och använder den väl. Jag kände mig inte helt bekväm men antar att det är en vanesak

På tal om de små filmerna jag samlar på, där 20% hamnar på min privata instagram och 2% på min offentliga, så gör dem att jag inte fotar lika mycket. Det gör så mycket att få med ett skratt eller en rörelse i ett minne. Eller en mening som Brita säger 10 gånger om dagen just nu men inte alls om en vecka. Det går ju så fort. På riktigt. Men filmerna blir en film medan bilder kan bli massa olika. En inbjudan, en bok, en utklippt figur, ett inlägg eller en tavla.

Ska jag dra en onödigt lång parallell skulle jag kunna säga att jag har blivit påverkad av mitt jobb. Att rörligt blir något mer, något annat. Det tror jag nog egentligen inte, även om jag är sjukt inspirerad av branschen i allmänhet. Får så mycket idéer att jag blir handlingsförlamad. Jag har hört att nyckeln till framgång ska vara att kunna fokusera och lägga tiden på rätt saker. Tycker det är svårt, vet inte ens om jag vill. Jag gillar så mycket olika.

Det gjorde ändå något att hålla i en annan kamera. Saknade liksom min egna. Kanske får låtsas att den är ny så jag får gräva ner mig i alla funktioner och inställningar igen, tills jag hittar hur jag vill ha det. På nytt. Ibland gör man* lite för mycket på vana. Kram!

*jag

17

2 kommentarer

Lämna ett svar till Ulrika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *