Redan när jag var liten hade jag tusen idéer. Hela tiden fanns det något nytt att hitta på och jag träffade nya vänner på varje lekplats jag kom till. Jag var busig och väldigt snabb. Nämnde någon ordet diska hade jag redan täppt upp vatten och lagt allt i blöt, huller om buller. Jag pratade mycket och trodde att alla mina syskons vänner kom för att hälsa på mig. Men jag hade inga problem att underhålla mig själv, det kunde räcka med en niveaburk
Och sen min bästa vän. På förskolan använde sig fröken pedagogiskt av sälen Sälis för att berätta saker för oss. Jag älskade sälen och ville hela tiden sitta nära, hålla i den eller sträcka mig efter den. Fröknarna hann inte berätta något mellan mina frågor om sälen och det slutade med att mamma fick köpa en i julklapp till mig. Hon kom hem med den och fast hon smög in hörde jag henne och kom ut i farstun. Hon försökte att gömma påsen, men så fick jag syn på ögat, och det räckte. Jag blev så glad att jag visste inte vad jag skulle ta vägen och jag tror det slutade med att jag hittade den innan julafton. Sälen fick heta Sälsa och fast mina syskon retade mig och sa att det var för att jag inte kunde säga Sälis var jag mer än nöjd. Sälsa var ju bara min och världens bästa. Resten av kalendern hittar du här
