Jag läser inte särskilt mycket och även om jag har några böcker som jag tycker mycket om finns det ingen som är i klass med dagboken. Boken som man får fylla själv och som ingen annan får läsa. Det är ju för bra för att vara sant. Just nu ser min ut såhär. Jag köpte den på Hawaii, precis innan jag skulle åka hem. Jag föll för de runda hörnen och tjocka sidorna. Men från början var framsidan inte så fin, så jag slog in den i en valplansch jag fick på ett museum.När jag var yngre skrev jag dagbok vareviga kväll, numera skriver jag när det passar, några gånger i veckan. Det är så skönt att skriva av sig. Bara låta pennan gå. Och om det är något jag har märkt genom åren så är det att man kommer ihåg händelser så mycket tydligare när man skriver om dem. Man behöver bara slå upp en gammal dagbok och läsa en rad så är man plötsligt tillbaka i tiden.Men det är ju förstås mycket hemligheter på dessa sidor så jag kan tyvärr inte avslöja något. Här kan ni se några av mina äldre dagböcker. De är mina små skatter.
Resten av kalendern hittar du här
0
Precis så är det för mig med(att jag är tillbaka i tiden när jag läser i mina böcker), Underbart!