Igår var jag och lämnade in en film på framkallning. En engångs-undervattenskamera som vi fotade med på Hawaii. Det ska bli så spännande att hämta ut den, kommer inte ihåg en bild.. oh oh. Sen hittade jag även en bortglömd bergstopp på min dator.
Den pekar uppåt. 
Efter förra veckan har jag varit fast vid mönster av trianglar. Det blir så fint, så enkelt. Denna gången på datorn. Nästan som snöflingor, fast vårigare. 
Den här helgen har det tillkommit något fint i min lägenhet..
Jag har nämnt det förut men det är så himla smidigt och får mig på bra humör. Pannkakor=goda. Smet=många. Bunke i kylskåp=trångt. Tom ketchupflaska=svårt att använda, men tråkigt att slänga.
Det blir så enkelt att göra en liten lunchpannkaka, efterrättspannkaka eller kvällsmatspannkaka när som helst. Håller minst i en vecka och jag vill bara fylla på den igen och igen och igen! Trevlig helg!
Nu hoppas och väntar jag på att de ska växa explosionsartat så att jag snart får plantera dem i större krukor. Dags att fynda rätt på några så att jag är beredd..
En eftermiddag på NZ köpte vi med oss nudlar och fick dem i varsin to go låda. 
Jag fäste mig vid burkarna och tyckte att de var för fina för att slänga, med sitt honungsmönster och allt. De fick följa med oss jorden runt och har under året agerat matlådor i skolan. Det har fungerat mycket bra. 
När jag nämnde ordet projektarbete för någon dag sen började jag tänka tillbaka på mitt eget arbete som jag en gång lämnade in. Jag skrev om kameran och fototeknik och som en del i projektet byggde jag en egen kamera. En Camera Obscura. Det var väldigt roligt att få en bättre uppfattning om hur det fungerar och att det faktiskt går att göra en kamera. Det som behövs är ett mörkt utrymme, vanligtvis en låda. Jag använde mig av ett helt rum, eftersom jag ändå behövde ett mörkt rum för att framkalla bilderna i efteråt. Det gjorde det också enklare att se processen eftersom jag kunde vara i ”lådan”.
Det häftigaste är nog när man gör öppningen ut mot ljuset och plötsligt ser en liten svag uppochnervänd bild av vad som befinner sig där utanför. Den bara finns där. Just kameran var nog en rolig uppfinning att upptäcka.
Sen får man prova sig fram hur länge man ska låta ljuset lysa på fotopappret och vilket avstånd som ger bäst skärpa. (Det underlättar om man har någon slags lins att bryta strålarna med.) Och även om bilden ovanför är enkel och oskarp så påminner den mycket om hur fotografier en gång i tiden såg ut, och det var ju så här det började..
När jag var nere på stan passade jag att köpa en liten uppmuntran till den sjuke. När jag stod där i butiken kändes det ändå som en himla bra idé med en engångskamera. Men när jag kom hem slog det mig att det kanske inte var den bästa presenten för en sängliggande. Risk för enformighet. Han sa i allafall att han blev glad ▲
Mattias har haft influensan hela veckan och i helgen agerar jag sällskap. Vi slappnar av, kollar på film och äter clementiner. När han sover passar jag på att promenera och att pyssla. Lugnt och skönt. Med penna och papper, sax och papper eller med kameran. De små pappersbitarna får mig och tänka på hur man vek ihop ett papper, klippte lite här och där och vecklade upp. Fint.
Ljuset klär mitt hem, låt oss fira med en promenad/glass. Valfritt
